Ofta är det i andningspausen – i utrymmet mellan två andetag eller mellan två skeenden – som vi kan komma i kontakt med oss själva och vårt medvetande. Det är i mellanrummet som vi kan få tillgång till att de känna det mänskliga i oss fullt ut; i känslorna och genom alla sinnen. Där alla svaren finns, kontakt kan skapas, sammanhang formas. Och genom att öka pausernas längd får vi mer utrymme att reflektera och tänka efter.
Andas, livet händer mellan två andetag. Ulrika Norberg
Lämna ett svar